M i t t Ö g a F ö r l a g
Startsidan
Böcker & CD
En bra dag att dö
på
Mitt öga - Återkomsten - ny bok
Gud är en burk Coca-Cola
Dansande
Fågelskrämma
Mitt Öga
En pappas dagbok
Radiosatiren
Aqua Veritas
Beställ
Författare
Pelle
Lindblom
Förlaget
Kontakta
oss
Pressinformation
Bokandlarinformation
|
|
Gud är en burk Coca-Cola
- Läs ett kapitel ur boken
Jag borde ha fattat bättre än att dela ut menande
blickar. Gubben var ju döende, och det spelade väl ingen roll
om han snackade lite osammanhängande. Låt honom surra på.
Cigaretten pyrde i hans hand utan att han rökte.
– Jaså, det är varmt, sa Jessika.
– Ja, så in i helvete.
– Var är du någonstans?
– I köket.
– Jaha.
– Nej, inte hade vi råd med något sånt. Han kommer in.
Och jag hinner precis stoppa undan så jag har. På väggen
med brudar. Och det måste ha varit Cornelis 1964. Ja, vilka låtar...
Han började skratta igen med den där raka uttryckslösa
munnen. Ryckningarna i kroppen fick askstumpen på cigaretten att dråsa
ner på hans mage. Han grimaserade och försökte borsta bort
eländet.
– Har du ont? frågade jag.
– Va?
– Har du ont?
– Nej då. Prima liv, vet du. Jag ska skrivas ut snart...ut i parken
du vet och mata fåglarna. Nja. Nog sliter det en del, vet du. Men
inte är det så förbannat märkvärdigt fastän
man är längst nere... Nej, inte i mässen.
Han tog ett djupt halsbloss.
– Du lagade mat?
– Nej, inte i mässen. Nej, för fan, där kan man inte laga
mat.
– Du var i köket, försökte hon.
– Naturligtvis. Nog hade man hört talas om det. Det hade man. Att
det skulle vara någonting alldeles extra.
– Vadå?
– Ja, du vet jag hade ju aldrig smakat. Det var ju mer att man hade hört
talas om...
– Cigaretten, påpekade jag.
Glöden var bara ett par millimeter från hans fingrar.
– Nä, det ordnar sig, sa han och tittade på fimpen utan att
göra någonting.
Jag sträckte mig efter askkoppen och fimpade åt honom.
|
|
